Hönsen...
Hönorna Hillevi, Francesca, Gudrun, Transan och de båda systrarna Graf. Och tuppen Pekka.
Sedan jag lärt mig både förstå och tala hönsspråket har jag lyckats få någorlunda ordning på dem. Total kaos har nu förvandlats till allmänt virrvarr, vilket är någorlunda uthärdligt.
Tecknaren Lars Andersson (Allers Trädgård) fångade påpassligt en scen från kaostiden då alla slogs med alla och Grannen surade för att tuppen gol före klockan tio. I min nya bok Nej, jag är inte dum... jag har bara lite otur när jag tänker berättar jag naturligtvis om hur året varit, både i hönsgården och i övrigt här på Gotland. Ibland (ofta) är det ingen större skillnad.
Ett utdrag ur boken:
”I hönsgården råder febril julbrådska. Det putsas fjädrar och det kacklas och hönsen springer omkring som yra höns för att hinna med allting. Hönshusets två fönster ska tvättas och eventuellt få gardiner.
- Blommiga! Rutiga! Randiga! Prickiga!
Det enda hönorna är överens om är att blommora, rutorna, ränderna eller eventuellt prickarna ska vara röda.
- Det behövs inga gardiner, säger däremot tuppen Pekka som går omkring och gör ingenting, utom att då och då hoppa på en höna, vilket hönorna tycker är mycket irriterande eftersom de just nu inte har tid med kärlek och sånt...

Lugnet, eller för att vara mera exakt, den normala julhysterin infinner sig snart igen. Pekka kommer bort till mig där jag står och hugger ved till julaftonkvällens bastu.
- Och här står du och hugger!
- Jajamensan, svarar jag.
- Jag tänker ge Gudrun en tub med fjäderfärg i julklapp. Hon vill bli blondin.
- Är det i själv verket inte du som vill det?
- Håll med om att en blondin bland alla brunetter skulle pigga upp! säger Pekka och blinkar menande med ena ögat.
- Jag har ingen åsikt, svarar jag.
- Jag har skrivit ett julklappsrim!
Pekka räcker fram ett paket inslaget i en dyngsur tidningssida och med en spretigt skriven lapp med följande text:
"Til Gudron.
Blånndiner är snygare än blomiga garrdiner.
God jul från tåmten!"
- Bra va? säger Pekka och ser mycket belåten ut.
- Strålande! svarar jag.
- Och nu får hon minsann veta att jultomten finns. Listigt, va?
- Genialt!



Äggstrejk
Det är i början av september.
Under två månader har nu hönsen vägrat att värpa. Då har jag ändå gjort mig till och varit och köpt speciellt värpfoder från kvarnen i Havdhem.
Men inte ett ägg!
jag har hela tiden räknat med att hönsen ska vara en gigantisk förlustaffär rent ekonomiskt, men det får inte gå till överdrift. Jag får ett tips av min hustru som konsulterat en annan hönsägare på hennes jobb som haft samma problem med sina höns. Hennes man gick en dag ut i hönshuset och röt:
- Börjar ni inte värpa så nackar jag er.
Redan samma dag började hönorna värpa febrilt!
Så nu går jag ut och testar den metoden.

Äggstrejk 2
Några septemberdagar senare.
Jag vet inte om det var ovanstående metod som gjorde susen, eller om det handlar om en ren tillfällighet. Jag tror på det sistnämnda för det är bara EN höna som börjat värpa. Ett ägg om dagen är ju inte särskilt mycket för ett tvåpersonershushåll.
En av hönorna (Hillevi) kom i går och hackade mig på foten och sa:
- Hur skulle det vara om du städade lite? Det luktar ju apa inne i vårt hus.
Apa?
Ja, jag ska städa idag.

Fortsatta äggproblem
Någon egentligen äggläggningsstrejk var det inte fråga om visade det sig när vi hittade två välfyllda äggömmor ute i trädgården. Cirka tjugo ägg plockade vi in. I vår enfald trodde vi nu att hönorna skulle ge upp friluftsvärpandet och gå in och värpa i sina reden igen. Men icke. Det är fortfarande bara Hillevi som värper inomhus. Var de övriga nu gömmer sina ägg har vi, trots stora efterforskningar, inte lyckats få reda på.
Vi funderar nu på att inte släppa ut dem i trädgården på ett tag och därmed tvinga dem att värpa i sina reden.

Tupp eller höna?
Det sämsta med att ha höns är hösten. Det är då några av dem måste ställa upp som kandidater till Coq au vin eller hönsragu. Nackas alltså.
Det blir i allmänhet årskycklingarna som stryker med, i huvudsak tupparna. I år har kycklingproduktionen varit låg. Tre stycken. Men vem av dem som är tupp och vem som är höna är svårt att avgöra. Ingen av dem har ännu börjat slåss med varandra, än mindre med Pekka, chefstuppen.
Alla tre är ungefär lika stora, alla har lika stora kammar. Kanske är de hönor alla tre och då får de kanske bli kvar. Men problemet är att kommunens Miljö och hälsa bara gett mig tillstånd att ha cirka sju höns och nackas ingen blir de elva. I så fall ligger gammelhönorna, systrarna Graf, pyrt till. De lägger inga ägg, men äter som om de var tonåringar. En dålig affär alltså. Så jag får se.
Kanske kan man ha några "svarthöns" som Miljö och hälsa inte har kännedom om?

Höns med currysås
Den här texten får under inga omständigheter komma till hönsens kännedom. Lova det!
På grund av platsbrist på sovpinnarna och hög ålder har jag varit tvungen att slakta systrarna Graf och Francesca. De ligger nu i frysen och väntar på att bli kokta och serverade med currysås. Lapphustrun är dock mycket tveksam till denna delikatess. Om det är maträtten som sådan, eller för att det är våra egna hönor som hon matat och haft moderskänslor för, vet jag inte. Och det gör hon nog inte heller själv.
Till de övriga hönsen har jag sagt att de tre hönorna har gått i pension och skaffat sig ett eget boende på det luxiösa servicehemmet "Hönssol".

Fullmäktige i hönshuset
En kort bakgrund:
På Gotland rasar just nu (september) en intensiv debatt om skolmaten. För att spara pengar vill kommunen slopa mjölk till skolmaten på fredagar och även ta bort salladen. Ett himla liv har det blivit och hundratals insändare i tidningarna undrar om de styrande i kommunen inte är riktigt kloka.
Lokaltrafiken är också ett kärt debattämne. Alla politiker har åsikter, men det är bara ett fåtal (kanske tre stycken) som åker buss.
En liknande debatt pågår just nu i vårt hönshus, ett ombyggt utedass hemma på gården. Hönsen har ett eget fullmäktige med politiska partier. Jag var med vid senaste hönsfullmäktige och fick då veta:

1. Alla höns betalar lika mycket i skatt, men de rika får göra avdrag för sina skatteutgifter i deklarationen. Det främjar konsumtionen och därmed näringslivet, anser FFH (Föreningen förmögna höns).
2. De hönsborgerliga partierna Högsta hönsen (hh), Frisprättarna (fs), Leghornpartiet (lp) och Privatiserade höns u.p.a (ph) har majoritet. Det finns också tre partier i opposition, men eftersom de inte är så många är det ingen idé att även de ska få rösta. Det är slöseri med tid och dessutom arbetar de inte för hönsgårdens bästa, anser majoritetstyret.
3. De styrande hönsen åker inte kollektivtrafik, för de vill inte bidra till att busstrafiken då kanske måste utökas och därmed ytterligare belasta hönsgårdens redan hårt ansträngda budget. De är samtidigt mycket kritiska till att ”vanliga” höns sviker bussarna, vilket gör att resandeunderlaget blir alldeles för dåligt och förhindrar en ur miljösynpunkt önskvärd utökning av kollektivtrafiken.
Vid sammanträdet fanns bara en fråga på dagordningen. Slopa det näringsrika kycklingfodret! Efter en halv minuts debatt (hyschande på oppositionen) klubbades förslaget enhälligt igenom.
- Det fodret blev alldeles för dyrt. Nu slipper vi den utgiften och kan istället genomföra ytterligare en skattesänkning, sa tuppen Pekka (hh) efter sammanträdet.